Jag ska sjunga med

Var det här jag föddes?

Ibland betong och pressbyråer?

Vid asfaltsvägars brus.

I anonymitet.

Bland olika nyanser av grått..

Asfalt tystar ned,

ligger som ett lock över sjungande jord

——————————–

Vad byttes sången ut emot?

Stumhet, lätt tillgänglighet och komfort!

——–

Mitt barn; blicka upp

Bland molnen kan ej asfalt läggas

——

Å, dessa träd..de växer så strukturerat, planerat och kallt

ger mig känslan av att även jag måste vara som denna tyglade växtlighet.

Begränsad.

——–

Men..

..vad är det jag hör?

En sång!

I mig!

Just ja

Själen!

..Men en sådan sorg att inte alltid kunna sjunga med vår fiina jord

..FAST JO! Jag sjunger!

Jag hör igenom tunga asfaltslock!

Ingenting kan tysta ned

Ingen kan släcka elden som brinner i jorden.’

—–

Brinn, älskade själ

Sjung, jord och hjärta, SJUNG!

Jord; din smärta är min

För.. vi delar ju samma själ..

Vi är av universums sång sjungna och diktade

———–

Så tala genom mig

Fortsätt sjunga!

För; jag ska vässa min hörsel!

Jag skaffar mig laserblick som ser igenom alla sorters dimmor, lock, väggar eller skal

Sjung, vackra jord! Och jag ska sjunga med!

————-

<3

Har med glädje lagt upp ännu en av mina å Alex skapelser!Skriven å sjungen av mej, spelad av Alex Tael <3

Var vi ej menade att vara de vi är?Brinnande stjärnor, öppna hav..

Nu har jag lagt upp ”något kallar” i spelaren, till höger. Text och musik skriven och sjungen av mig (Therese), och spelad och inspelad av Alex Tael !

Om du vill ha låten i mp3-format klickar du på playknappen till höger om låten och sparar filen..

Kram <3

Jord i mitthår:

http://t-res.se/wp-content/uploads/2011/12/01_jord_i_mitt_har.mp3

Nu kan du lyssna på jord i mitt hår, här till höger. Skriven, sjungen å komponerad av mig. Inspelad och spelad av Alex Tael i uppsala 16-17/12 2011.

Smaklig måltid.

Kärlek har kommit att bli luften jag andas, det som får mig att fortsätta vara modig, gör mig inspirerad, det som guidar mig. Utan kärlek känner jag mig som en levande död. Och jag har inte lust med det längre.

Det finns liksom ingen mening med allt då. Drivkraften blir bara ego och yta och bekräftelse. Det är jag så sjukt trött på  att jag blir illamående på riktigt, när jag skriver det här.

Livet måste ha en mening,för att jag ska må bra. Och jag måste må bra för att vilja leva.

Det som får mig att må bra måste vara djupt, ha mening och substans.  Jag måste känna det inuti. Den där nöjdheten med mig själv och mitt liv.

Jag är så jävla trött på yta. Jag kräks.

Att leva i kärlek, är något som är sjukt svårt och som en får träna på hela tiden. Men den enda vägen för mig. Och med att leva i kärlek menar jag, att drivkraften i ens liv blir själva livet, som när vi var barn. Lust och lek och kärlek. Kravlöst. Det innebär att jag bara gör sådant som jag mår bäst av, att jag försöker ta hand om mig själv, att ha tålamod med mig själv och ge mig själv den bekräftelse och omtanke som jag behöver. Det innebär att släppa koncepten och börja förnimma. Att försöka släppa förutfattade meningar, och känna istället. Vara närvarande och agera i nuet. För att citera Rumi : ”Kärlek är religionen och universum är boken”. Alltså, det finns ingen religion som ger mig det jag behöver, det finns inga idéer som får mig att tycka om mig själv och mitt liv. Det jag behöver känna tillit till är självaste livet. Och för mig är självaste livet, självaste kärleken, livskraften, inspirationen, glädjen. Kärleken är vägvisaren, där det finns kärlek, där mår jag bra.Där vill jag vara. Svaren jag söker får jag genom att vara öppen inför att lära mig av universum, dvs, av att lära mig av allt som finns. Att se allt och alla, hela universum som mina lärare. Att använda allt jag är med om som något jag kan lära mig mer av, och komma närmare mig själv.

Kärlek kärlek kärlek! Att känna att kärleken är det som tar mig hem, får mig att känna mig trygg, det är för mig att släppa egot, att ta sig ifrån yta till djup.

<3

T-res